lördag 28 februari 2009

Lördag.....

.....och solen skiner. Det finns ett hopp om att det trots allt blir en vår här.Vad jag längtar efter det. Hela min kropp och själ skriker "ge mig sol och värme".

Solen ger hopp och glädje som är underbar. Tänk vad årstiderna kan ge olika känslor. Nu har vi suttit under vintern och tänt ljus och kurat ihop oss i soffan och njutit av mörkret men så en dag vill man ut och få ljus. Sol och ljus och värme.

Tack solen för att du kom och hälsade på!

tisdag 17 februari 2009

Onsdag morgon....

.... och har just landat på jobbet, sitter med bomullsvantar på mig och inser hur svårt det är att skriva korrekt när jag inte "känner" tangenterna. Det går lite långsammare men det funkar.
Varför har jag bomullsvantar? Jag har jättebekymmer med mina nagelband och naglar så jag har bestämt att köra en kur nu. Fet salva och sen bomullsvantar och hjälper inte det så vet jag att olivolja är bra. Det räcker ju att sitta en stund med detta så kanske mina stackars onda nagelband får sig massa med fukt och inte skivar sig och gör ont. Det slutar nämligen med att jag pillar och pillar och till slut blöder det...... ja, jag vet att man inte ska göra så men jag blir galen när det inte är mjukt och fint runt nageln........ vill ha mjuka och släta nagelband.
Förrförra månaden testade jag en kapsel från Alpnaering som heter HIRSKAPSLAR och jag säger bara WOW, vilka tabletter.....
Jag gjorde en test, åt två burkar under två månaders tid och testade om naglarna och nagelbanden blev bättre. Det blev dem och till råga på allt hyn blev mycket bättre oxå. Jag tänkte att jag gör ett uppehåll och ser vad som sker med mina nagelband. För under tiden jag åt dessa kapslar så fick jag ett nytt beteende; att INTE pilla - det fanns ju inte nåt att pilla på! Sagt och gjort jag gjorde ett uppehålla för ca 4 veckor sedan och nu är jag tillbaka på ruta ett igen och det gäller även hyn. Trots att jag använder hela serien från SWISSFORM och är noga med att inte "sminka igen" ansiktet så får jag vissa "bekymmer" typ finnar nu när jag inte äter mina kapslar. Jag kommer definitivt att återgå till dem och jag blir mer och mer övertygad om att hälsokost är vad vi behöver. Vi får inte i oss tillräckligt med mineraler, vitaminer och spårämnen i vår kost och vi har ett klimat som gör att vi behöver extra tillskott.
Nästa onsdag (25 feb) är det ett Hälsokost-seminarium som jag har några biljetter över till. De kostar 50 kr men då ingår det en hel del. Man får förresten en påse med något prov samt information. Det är även ett föredrag samt mingel och olika kampanjer. Vi är på Scandic Ryd och det startar 18.30, det håller på i ca 2 timmar.
Hör av er om ni är intresserade! Maila, ring, messa eller svara på inlägg!

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag....

..... och jag känner för att skriva några rader i min blogg idag, har fått lite lust att skriva igen....

Vi, Darlingen och jag, är med våra bästa vänner på landet (Loftahammar) och det är en underbar dag. Strålande sol från klarblå himmel och snön ligger på marken och ligger orörd på granarna. Det är helt fantastiskt och jag njuter av att vara ledig.

Jag läste en artikel och det var nog den som fick mig att ta en paus, jag fick inte en egentlig bloggtorka men jag kände att jag ville fundera på hur jag ville utveckla mig här.
Det stod i den artikeln att det var en konst att skriva personligt men inte privat och det fick mig att tänka till. Vad är det jag skriver? Vad vill jag förmedla med mina texter? Vad vill jag berätta och vad vill jag ha hemligt? Jag kom fram till att det är en konst att skiva så. Darlingen vill inte att jag berättar något om honom eller lägger in fotografier på honom eller mig. Han har ett arbete där det inte är bra om han "finns" ute i cyber-rymden! Jag förstår och respekterar honom till fullo för det och känner att det är skönt att ingen "vet" om det är jag eller nån annan (såvida jag inte har berättat att det är min sida). Är det någon annan som känner som jag?
Jag har en fundering på att jag eventuellt ska gå en skrivkurs där jag lär mig just det; att skriva personligt men inte privat! Jag ska söka fram detta och se om det är något för mig. Hur som helst så kommer jag nog fundera mer på det i fortsättningen.

Nu sitter jag med en laptop i knät och hjälp vad lätt det blir att skiva då när man slipper sitta vid ett skrivord och ta upp en plats då nån annan vill sitta där ........och sanningen är att inte sitter så skönt där utan blir mest stressad och finner inte någon ro eller får någon inspiration. Så min nästa plan är att jag ska leta efter en dator till mig som jag själv som är MIN.

Min kära Darling och jag ska renovera i vårt nya sovrum och jag ser inom mig hur det kommer att bli. Det är lätt för mig att se det, jag har den förmågan att se inom mig HUR det kommer att bli när det blir klart. Darlingen däremot "ser" inte för sitt inre hur det ser ut. Hur mycket jag än försöker förklara och beskriva och på ett målande sätt berätta om färger, träslag och andra finesser så säger han "jag kan inte se eller förstå hur det blir men det blir säkert bra" Så kontentan av detta blir att jag får som jag vill och att vi bägge blir nöjda. Han litar på mig och låter mig exprimentera. Det är jag så tacksam för. Det är kul att få förverkliga sina tankar och funderingar vad det gäller att renovera eller inreda.

Hur har ni det? Får ni bestämma eller får ni jämka för att det ska bli bra?