Jag som lever mitt i livet har i vuxen ålder äntligen funnit lyckan och kärleken. Min stora kärlek Darlingen och jag har fyra barn - två var - i vuxen ålder (mellan 18-21 år).
Min som J är 18 år och bor hemma. Han går fordonsprogrammet och har ett år kvar. Han har inte lyckats få något sommarjobb så han bara går och drar, lanar hos kompisar och ibland hemma hos oss. Eftersom han inte har någon inkomst har vi lovat att han får betalt av oss om han städar och sköter disk/tvätt. Inte så att han är en slav men att han ändå försöker eftersom vi andra jobbar och han kan känna att han "tjänar" en slant. Hans dröm är att få göra lumpen efter gymnasiet och sedan börja jobba som bilmek och äntligen få flytta hemifrån. Han har skruvat och putsat på sina moppar hela tiden och drömt om att få bli bilmek.
Min dotter E som är 21 år, bor oxå hemma, har stora planer på livet. Hon är en otroligt språkbegåvad ung kvinna. Efter gymnasiet flyttade hon till Rom och stannade ca 10 månader. Hon talar flytande italienska *stolt mamma* och har ytterligare ett antal språk som hon hade mycket bra betyg i. Bl a latin och mandarin. Hon kom hem till jul förra året och har lyckats få tre jobb varav hon nu endast har två kvar (blev för mycket med tre jobb!). Hon har beställt en t o r och ska som så många andra åka runt och uppleva Asien, Bali, Vietnam, Kambodja och Kuala Lumpur. Hon kommer hem strax inna julafton och har sedan en enkel biljett till London i januari. Hon ska åka dit för att bo och jobba i minst ett år enligt henne själv innan hon tillslut skall återvända till Sverige för att plugga på högskolan.
När barnen var små och pratade om vad de ville med livet sa jag alltid "vad ni än gör så håll drömmen vid liv. Gör det ni vill!" Idag gör de det och jag är stolt över att de har lyssnat på mina ord.
Darlingens barn M (pojke) är 19 år gammal och tog studenten iår. Han har fått fast jobb (lyckost) och börjar i augusti och har alltså fått ett sista sommarlov att bara slappa (som de alltid tycks vara i behav av ;-0.
Hans andra barn S är 21 år och blev mamma igår till världens sötaste pojke. Det lilla gossebarnet kom till världen kl 20.00 och vi stolta morfar och bonusmormor (visst låter det mysigt) var på BB redan kl 08.00 och fick se det lilla miraklet. Jag ville inte släppa honom när vi skulle gå, han var så söt och doftade så gott.
Darlingen och jag träffades redan 2002 och tycke uppstod men det skulle visa sig att ta flera år innan vi blev ett par. Vi träffades via arbetet (som så många andra....*ler*) men det blev aldrig mer än en fika på sin höjd i samma fik. Vi var upptagna resp. lediga på varsina håll i omgångar tills en dag för över två år sedan som vi träffades och upptäckte att nu var det våran tur. Bägge var lediga och det slog gnistor om oss direkt. Från den dagen har vi varit oskijaktiga. Han är min bästa vän och den mest underbara man jag någonsin träffat. Jag släpper honom aldrig! Jag är fortfarande tokkär och det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på honom. *Mmmmm*. Vi har köpt en lägenhet i centrala stan. Så jag har blivit sambo för tredje gången och denna gång är det på riktigt. Det är en fantastsikt underbar känsla.
Detta är en kort presentation om oss.......... som lever mitt i livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad kul! Nu kan jag läsa om dig och Linköåping! Har du lagat mat på det där stället i sommar oxå?!??!? PUSS /joann
Gud, vilket underbart inlägg, så fyllt av kärlek...
Och GRATTIS bonusmormor, så härligt! Hälsa morfar (och lukta lite på den lille från Tant Birdie oxå).
Kraaaaaaaam!
Birdie; Tack så mycket! *rodnar*
... visst är det mysigt med både kärlek och barn.... jag lovar att jag ska nosa åt dig oxå... han är bedårande.
Kram Kram
Skicka en kommentar