söndag 31 augusti 2008

Pippisar






Vi har två underbara pippisar i vårt hem. De skräpar iofs ner något frukansvärt men de är så härliga.

Wiliam (den blå) kallas Wille och

Edwina (den gula) kallas Edwin.

Dessa två bor hos sin matte E som i sin tur lämnar över dem med varm hand till "extramatte" och "extrahusse" = ) som i sin tur gillar dem men tycker att det blir bra stökigt runt buren.



Detta är Edwin som faktiskt är en Edwina....... Det tog ett tag innan vi insåg att det är en hona. När hon var en fågelunge var hon så lik en hanne när man tittar på hur dom bits och beter sig. Men efter ett tag insåg vi att denna lilla sötnös var en hona men vi har inte brytt oss om att byta namn. Hon heter Edwin och jag tror att hon inte bryr sig.

Se noga hur kobent hon är (? - heter det så eller heter det kofotad??) . Hon han har varit det sen vi hämtade hem henne. Så söt när hon sitter på sin pinne eller buren och klorna går innåt!!

De är otroligt personliga och har sina sidor som är hur kul som helst att få uppleva. De går omkring på golvet och pickar... tjattrar med varann.... och nästan springer runt för att upptäcka nya saker att undersöka. Såsom någon stol som står på golvet, en filt som ligger på sägen och hänger ner mot golvet. För ett par dagar sen satt de på E's sängbord och inspektera en bok och ett glas vatten. En annan dag satt bägge två framför TV'n och speglade sig i rutan. Oftast så flyger Edwin framför spegeln bara för att se hur en annan fågel flyger.

4 kommentarer:

Annelie sa...

hihi..så söta! Det är så härligt när man ser sina djurs olika personligheter. Många tycker nog att fåglar är tråkiga, även jag tidigare, men om man studerar dom är dom himla häftiga faktiskt.
/Annelie

Marianne sa...

Ja visst är de för goa, våra små husdjur. Man har dom ju som familjemedlemmar. Vi har inte själva nåt husdjur nu men har tidigare haft katt. Just nu har vi fullt sjå med att hålla koll på våra skator och så en liten tam talgoxe som hela tiden kommer till oss när vi är ute. Det är faktiskt lite kul det också. Man saknar honom när han inte visar sig på ett par dagar.

Vera sa...

Annelie & Marianne;
Ja visst e de kul att se ett djurs personlighet. Jag blir glad av dessa två små sjur. De är ju jämt glada själva.

När barnen var små och vi bodde i huset hade vi en tam gråsparv som kom till oss varje dag. Han satte sig på utetermomenten och pickade på fönstret. Jag öppnade försiktigt och sträckte ut handen med en liten brödbit. Han satte sig på handen och åt av brödet. Sen flög han iväg. Varju morgon när vi åt frukost kom han punktligt och barnen var så lyckliga över sin vän utanför fönstret.

BiRDiE sa...

Kofotad? :D