ja jag har gått hem från jobbet. Det fungerar inte längre. Min kropp håller på att ta slut. Vi är för få på arbetsplatsen och samtalen ökar hela tiden. Jag arbetar som växeltelefonist och har i snitt 500 samtal varje dag och person! Jag har fått nedsatt hörsel och känner mig slutkörd.Vi har så lite personal att vi inte vet om vi får ledigt när vi söker semester. Oftast får vi beviljad semester de sista dagarna innan planerad ledighet. Vi har inga arbetsplatsträffar vilket man skall ha 4 ggr per år. Vi behöver inte kompetensutvecklas enligt en högre chef. Han säger "förvaltningspersonalen behöver inte kompetensutvecklas därför de har inga mål att uppnå". Det är direkt kränkande mot vår arbetsinsats. Vi gör ett jättebra jobb men det räknas inte. Vi är fyra som bemannar en länsväxel som har fyra statliga myndigheter till under samma växel. Vi har ca 2800 anknytningar. I ett annat län har de tre personer i växeln och har då ca 1000 anknytningar samt två myndigheter i sin växel samt att de har en pool från en annan avdelning så ledigheter, utbildningar, arbetsplatsträffar är inga bekymmer.
Den sista tiden har jag varit ledsen, nedstämd och vansinnigt arg, så arg att jag skällt och gormat på dem som betyder mest i mitt liv. De stackarna har inte haft det lätt, jag har varit som en tryck-kokare. Exploderat för inget och allt och sådan är INTE jag i normala fall. Jag har gråtit utan att veta varför. Helt utan anledning har tårarna kommit. I vissa fall i restaurangen har jag fått bita i kinden och stirra ner i tallriken och kämpat för att det inte ska rinna över. Jag visste ju inte varför jag blev ledsen. Helt sjukt!
Jag mår inte bra och det har gett uttryck i detta. Det är tydligen vanligt att man blir arg och ledsen när man blir utmattad. Jag hade inte en aning om det. Nu måste jag lära mig mer om hur man mår och vad man skall göra. Jag tror iallafall att jag har gått hem i tid. Jag ligger inte och sover genom dagarna. Jag går upp på morgonen och äter frukost och försöker gå ut och gå. Frisk luft och promenader tror jag på i mitt fall.
Nu sitter jag framför datorn men jag väntar ju på att håret skall torka efter duschen. Senare i em ska jag gå ut och gå runt ån. Skönt!
Jag längtar till min älskling kommer hem från jobbet, jag vill bara vara med honom nu. Men först kommer min son och då skall vi hitta på något. Vi kanske bara fikar eller kollar på kort/film eller spelar spel. Vad som helst bara han får känna att mamma är inte så elak som hon varit. Det är något hon inte kunde rå på. Det bara blev så!
Jag känner att jag vill gottgöra mitt vidriga beteende. Jag skäms och känner mig lumpen som varit en sådan argbigga och elaking. Jag vet ju innerst inne att de nu förstår att det inte var med min mening att vara elak men jag skäms ändå. Det var ett uttryck för hur jag mådde som jag inte förstod själv.
4 kommentarer:
Oj! Vad jag känner igen det där! Så bra att du gick hem nu...i god tid som du säger.
Jag "gick in i väggen" för några år sedan och det var precis som du beskriver. Det är då man behöver en rejäl timeout och komma i balans igen.
Jag hoppas verkligen att du kan få den tid du behöver för att återhämta dig. Inte stressa tillbaka..hälsan först! Det är det viktigaste!
Btw..så tror jag att jag förstår var du jobbar, om det är där jag tror, så har jag jobbat där i 2 dagar under min tid som bemanningspersonal. Det var den tjänsten jag hade när jag gick in i väggen. Att vara växeltelefonist är inte det lättaste även om många tror att det "bara" är att svara i telefon och koppla.
Jag kan prata med dig om du vill..men lite mera offline..jag vill inte prata FÖR detaljerat via bloggen, men om du vill så är jag här. Kan vara skönt att prata med någon som vet exakt vad det handlar om.
Ta det nu luuuuuuuugnt och gör saker som du tycker är roligt att göra. KRAM Annelie
Anneli;
Tack, det värmer att känna stödet.
Kram tillbax
Om och när du känner för det och orkar: länken till dagböckerna från 2003, då jag var utbränd (vet inte om du kanske redan fått den vid nåt tillfälle, eller redan läst?!)
http://birdie.bloggagratis.se/2003/09/05/174242-jag-otillracklig/
Ovan är länk till den första dagboken, därefter bara att klicka sig framåt om man känner för det...
Kram.
Men?! Vart tog min FÖRSTA kommentar vägen?! Skrev ju om att du ska ta hand om dig och om lojalitet till arbetsgivaren blabla... nåja. Kan ta det IRL istället.
Och du - kom över på fika/vin... prata lite/umgås lite?
Kram!
Skicka en kommentar