lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag....

..... och jag känner för att skriva några rader i min blogg idag, har fått lite lust att skriva igen....

Vi, Darlingen och jag, är med våra bästa vänner på landet (Loftahammar) och det är en underbar dag. Strålande sol från klarblå himmel och snön ligger på marken och ligger orörd på granarna. Det är helt fantastiskt och jag njuter av att vara ledig.

Jag läste en artikel och det var nog den som fick mig att ta en paus, jag fick inte en egentlig bloggtorka men jag kände att jag ville fundera på hur jag ville utveckla mig här.
Det stod i den artikeln att det var en konst att skriva personligt men inte privat och det fick mig att tänka till. Vad är det jag skriver? Vad vill jag förmedla med mina texter? Vad vill jag berätta och vad vill jag ha hemligt? Jag kom fram till att det är en konst att skiva så. Darlingen vill inte att jag berättar något om honom eller lägger in fotografier på honom eller mig. Han har ett arbete där det inte är bra om han "finns" ute i cyber-rymden! Jag förstår och respekterar honom till fullo för det och känner att det är skönt att ingen "vet" om det är jag eller nån annan (såvida jag inte har berättat att det är min sida). Är det någon annan som känner som jag?
Jag har en fundering på att jag eventuellt ska gå en skrivkurs där jag lär mig just det; att skriva personligt men inte privat! Jag ska söka fram detta och se om det är något för mig. Hur som helst så kommer jag nog fundera mer på det i fortsättningen.

Nu sitter jag med en laptop i knät och hjälp vad lätt det blir att skiva då när man slipper sitta vid ett skrivord och ta upp en plats då nån annan vill sitta där ........och sanningen är att inte sitter så skönt där utan blir mest stressad och finner inte någon ro eller får någon inspiration. Så min nästa plan är att jag ska leta efter en dator till mig som jag själv som är MIN.

Min kära Darling och jag ska renovera i vårt nya sovrum och jag ser inom mig hur det kommer att bli. Det är lätt för mig att se det, jag har den förmågan att se inom mig HUR det kommer att bli när det blir klart. Darlingen däremot "ser" inte för sitt inre hur det ser ut. Hur mycket jag än försöker förklara och beskriva och på ett målande sätt berätta om färger, träslag och andra finesser så säger han "jag kan inte se eller förstå hur det blir men det blir säkert bra" Så kontentan av detta blir att jag får som jag vill och att vi bägge blir nöjda. Han litar på mig och låter mig exprimentera. Det är jag så tacksam för. Det är kul att få förverkliga sina tankar och funderingar vad det gäller att renovera eller inreda.

Hur har ni det? Får ni bestämma eller får ni jämka för att det ska bli bra?

4 kommentarer:

Annelie sa...

Förstår precis hur du menar med att skriva personligt men inte utlämnande. Det ÄR en konst. Jag har ju inte en sån slags blogg, men en del av mig skulle vilja ha en mera anonym blogg där man kan skriva mera personligt, men jag orkar inte ha två bloggar, så jag fortsätter ha min blogg som den är och undviker allt som är för personligt. Jag vet ju vilka som läser (utan att någonsin kommentera det) min blogg och vissa ska liksom inte få ta del av mina tankar och funderingar känner jag.

Kul förrästen med renoveringen. Det blir säkert jättebra. Lyxigt att du får bestämma och få det som du vill..hihi.

/Annelie

Anonym sa...

Jämka kan vara svårt, men himla bra och nyttigt att tvingas göra ibland.

Göra om sovrummet? Så spännande! :)

Vet hur du menar med att skriva personligt/privat.
Lägger heller inte ut bilder på folk öht utan tillstånd, och de gånger jag lägger ut får det absolut inte vara tydliga ansiktsbilder. Halvanonym eller anonym är det bästa.

Ang att vissa inte borde exponeras på nätet: jämför då med en HELT öppen blogg jag har länkat till på min sida: Hanna. Hon lägger ut ALLT, och hennes man är kollega med mig...
Vet inte om jag skulle vilja ha det så, men han har ju uppenbarligen godkänt det. Farligt.

Puss.

Anonym sa...

Jag behöver inte jämka, bor och lever ensam, men skulle kanske behöva hyra in dig, för jag är som darling...tyvärr. Kan bara inte se hur saker blir eller hur jag skulle vilja ha det, om jag inte sett en blid på något jag gillar förstås. Suck! Det är trist för att jag skulle vilja göra om, men vet inte hur... Fast jag tror jag har bestämt mig, skittrist kanske, men det blir nog vitt. Det finns en hel del med fina "vita" tapeter, men "osynligt" mönster, så där lite lagom du vet ;-)

Nåja, det blir nog bra, kul att du är tillbaka.

Kram Sara

Vera sa...

Alla mina vänner;
Annelie har rätt, det ÄR en konst att skriva personligt men inte privat. Det finns ju saker som man inte vill delge men man kan inte bara skriva om väder o vind och andra trista saker. Då blir det ju inte kul att läsa. Att välja det där som är kul och personligt som gör att man vill fortsätta att läsa och längtar till nästa inlägg. Det är en konst!

MsArden;ja superkul att renovera. Jag ska berätta mer i något inlägg men jag ser hur läckert det kommer att bli.

Sara; jag hjälper dig jättegärna!